Uppfostran av barn är viktigt och vad jag har fått lära mig är det inte alltid lätt för mycket kommer tillbaka till den uppväxt jag gick igenom och på sätt hamnar man lite på samma spår för det är ju den erfarenheten jag har fått. Sen finns det ju så klart vissa moment / regler som jag aldrig skulle tillämpa på mina egna barn då jag själv fick känna av hur dåligt det fick mig att må, nu kom vi fram till erfarenhet igen.
Erfarenheten är inte bara vad våra föräldrar gjorde med oss när vi var små utan vi fick även erfara vad som fungerade och vad som inte fungerade vilket jag tror är väldigt viktigt när man får egna barn.
Nu i efterhand när man själv har funderat på hur sina egna föräldrar uppfostrade en så förstår man var de ville komma med det hela och även om det kändes brutalt fel när man var liten så förstår man idag hur bra det var att t.ex. en viss regel satte ett så pass djupt avstamp på en.
Ett exempel kan vara när jag var liten så fick jag inte leka i trappan och när jag gjorde det skrämde min mamma upp mig verkligen hur farligt det är. Då när jag var liten så kände jag som att inget allvarligt kan hända en så varför blev då mamma så arg på mig. Hon var så klart rädd att jag skulle göra mig illa och hon reagerade hårt när jag inte lyssnade. I dag har jag fullförståelse och tackar henne för att jag har fått in detta i ryggmärgen.
Värt att nämna är att detta nu är ett ganska dåligt exempel men ni förstår vad jag menar och jag vill också nämna att jag verkligen trillade i trappan och slog mig väldigt hårt med besök på akuten med mera.
När man ska sätta upp regler till sitt barn ska man helst vara så allvarlig som möjligt och förklara vad som kan hända och vilka komplikationer som kan uppstå om något händer. Alternativt även nämna bestraffningar om reglerna skulle brytas för att visa som förälder hur viktig denna regel är och här gäller det så klart inte ge efter men i stället vara konsekvent att så här är det punkt.
