Jo, jag såg den här docomo-kampanjen och tänkte att den är värd ett eget inlägg. Det är två män och deras grimaser. Man ser alla olika ansikten var för sig på rad, men de utgör också rastret i de stora ansiktena, alltså olika rasterpunkter har olika grimaser. Kolla här:
Docomo är en av de stora mobiltelefonoperatörerna i japan. En annan annonstavla (från en annan kampanj) finns i inlägget om röda loggor.
/Lina Göransson
Nu vill jag presentera Suica-pingvinen för er. Den är symbol för Suicakortet som är ett betalkort som används mot en touchplatta. Eventuellt heter det IC-kort, det gör det här. Det började som ett system i på JR-linjerna i Tokyo, spred sig till att man kunde betala med det i dryckesautomater och kiosker på stationerna och används nu även som kreditkort och betalning om man vill flyga med Japan Air Lines. En annan feature är att man kan ladda sin mobiltelefon och betala med den. Jo, Suika betyder vattenmelon. Jag är lite osäker på kopplingen mellan den och pingvinen. Eventuellt är det den gröna färgen som är den gemensamma nämnaren.
För ett år sedan blev det möjligt att betala med Suicakortet även på tunnelbanesystemet i Tokyo, som har sitt egna IC-kort, Pasmo. Även den har en liten figur som ni får se här. Jag är tacksam att det slogs ihop, eftersom det var ganska meckigt att hålla på med olika kort och transferbiljetter hit och dit.
/Lina Göransson
Man kanske kan tro att saker alltid är väldigt uppstyrda i Japan. Så är det inte. Här kommer två bildbevis. Både bevismaterial ett och två är pixliga bilder. Man kan tycka att pixliga bilder här och där inte är hela världen, men saken är den att den första bilden sitter i Japan Rails (JR) alla hissar i hela Tokyo och den andra i alla deras rulltrappor. Det är väldigt många pixliga bilder, det.
Tyvärr är bevismaterialet lite otydligt eftersom det är svårt att fota pixlar tydligt, tydligen. Därför har jag försökt förtydliga bild no 2 en aning.
/Lina Göransson
Det här med färger är ju intressant. I Japan finns det massor av röda logotyper. Det känns som att den röda loggan i Japan är motsvarigheten till de blå loggorna i Sverige, alltså flest. Jaha, vad beror det på då? Ja, jag har pratat med några olika personer och teorierna skiljer sig. Kanske beror det på flaggan”, säger en. Jojo. ”I Japan är inte rött en varningsfärg som i väst, utan en färg som betyder att något är viktigt”, säger en annan. Jahajaha. ”Det är så mycket brus och många intryck, så det behövs en stark färg” är en ytterligare fundering. Mmm… Min egen teori är att det har med stämplarna att göra. Man stämplar istället för att signera och färgen på stämplarna är röda. De är omhuldade de där stämplarna. Kanske kan det ligga någon sanning i något av påståendena. Kanske inte.
Här har vi några exempel:
/Lina Göransson
Nu ska vi ha japansk ölbonanza. Japaner dricker mycket öl, för män är det vanligt att dricka varje dag. Antingen går man på Izakaya (japansk pub) med kollegor och chef efter jobbet, eller så tar man en kall i soffan framför TV:n. Liksom annan alkohol marknadsförs den ofta som avslappnande och glädjebringande, inte helt OK enligt det svenska regelverket. Bilder i ölreklam innefattar ofta, ska vi säga tydliga, ansiktsuttryck. Även om grimaserandet inte är alenarådande.
Den grafiska formen på burken (för det rör sig mest om burkar, ölflaskor är mer ovaliga) är ganska likartad. Men har ofta brygeriets symbol eller logga, ölets namn och oftast en liten text på engelska om dryckens goda smak och egenskaper. Det finns också vad man kan kalla en färgkodning. Guldfärgade burkar betyder oftast att det är ett premiumöl, alltså en lite dyrare öl som smakar lite mer. Grönt står ofta för lightöl, även om det finns ett parallellt spår med mer europeiskt ölutseende.
Den mest populära ölen är utan tvekan nama-biru. “Nama” betyder färsk. Färsköl alltså, även om det egentligen verkar vara tappöl som avses.
Det finns också öl gjord på korn (mugi), som man är noga med att säga inte är riktig öl. Det är billigare och burken har ofta ett annat utseende, liksom lite mer japansk. Här finns ett med namnet i skrivet i Hiragana (inte romanska tecken som de riktiga ölen).
Hej. Jag heter Lina Göransson och är en Illustratör och Grafisk formgivare som bor i Tokyo. Nu tänker jag blogga på Shecreatives.se för att dela med mig lite av den grafiska miljön här i staden. Fokuset kommer att ligga på den vardagliga formen och det jag vill är att ge dig inspiration, eller iallafall information.
OK, here goes: Vi börjar med sedelärande affischer i tunnelbanemiljö. Det handlar om att man inte ska gå i rulltrappor, hur man ska bete sig med barnvagn, att man inte ska bre ut sig i vagnen, eller störa andra. Man använder gärna grönsaker som illustrativa exempel, rättikor som inte kan uppföra sig, potatisar som köar, bambuskott som röker och bönor som inte rymms i skidan.
